Tidigare frågor och svar

FRÅGA: Varför bråkar tjejer med varandra?

SVAR: Hej och tack för din fråga! Jag ska försöka besvara den så gott jag kan. <3

Du frågar varför tjejer bråkar med varandra. Det finns nog inget enkelt svar på den frågan. Det kan finnas massor av olika anledningar till att människor bråkar med varandra. Bråk är även ett ord som kan betyda olika saker. Handlar det om ett bråk på lika villkor eller kanske kränkningar? Oavsett typ kan bråk kännas riktigt jobbigt att befinna sig i eller runtom.

I samhället finns det idag vad vi kallar ”patriarkala strukturer”, det betyder att tjejer inte har lika mycket makt och status som killar. Många tjejer får lära sig att tjejer är sämre än killar och ska bedömas hårdare. Det är självklart helt fel. Detta kan vara en anledning till att en upplever att tjejer är bråkiga mot andra tjejer. Det betyder självklart inte att tjejer bråkar mer än andra eller att alla tjejer bråkar. Dessa patriarkala strukturer kan tjejer jobba mot tillsammans genom att stötta och ta hand om varandra – något som kallas ”systerskap”! <3

En annan anledning till att någon bråkar kan vara för att den personen inte mår bra i sig själv. Det betyder dock inte att det är okej att skapa bråk som andra mår dåligt av.

Om en upplever att någon bråkar kan det ibland vara bra att fråga den personen varför, om det känns okej för dig. Ibland kan bråk lösas om man får en chans att prata om dem. Det kan även vara bra att ta hjälp av en vuxen i din omgivning. Om någon bråkar i skolan kan det vara bra att ta hjälp av din lärare eller skolkurator, eller en annan vuxen som du litar på. Det kan kännas bra att få stöd av en vuxen när man sätter ord på sina känslor.

Hoppas att du är nöjd med svaret! Hör gärna av dig igen om du har fler frågor. Ta hand om dig!

Varma kramar / BOUJT

FRÅGA: Jag vill veta mer om hur det känns att växa upp döv och att det känns att inte höra.

SVAR: Människor föds normalt med fem sinnen, syn, hörsel, lukt, smak och känsel.

Döva har endast fyra av de fem sinnen, då innebär det även oftast att de fyra sinnen förstärks ännu mer och det innebär att vi är mer visuell, ser detaljer bättre och klarar oss utan ljud.
Hur det känns att vara döv?
 
Det är en fråga som vi döva inte ofta tänker på, då vi lever som döv.
Vi kan absolut undra hur det är att höra men vi trivs oftast som det är då vi har teckenspråk i vår vardag och härlig gemenskap inom dövrörelsen.
Vi hoppas även på att vi kan sprida kunskap om teckenspråk och om döva till andra människor i världen 🙂
Kom ihåg var stolt över dig själv än vad du är.
 
Kram BOUJT 💫

FRÅGA: Vad betyder SDUF och SDUR?

SVAR: Hej!

SDUF står för Sveriges Dövas Ungdomsförbund. Det är en organisation för dig som är ung och teckenspråkig. SDUF har ungefär 900 medlemmar i hela Sverige i åldern 6-30 år. Om du vill också bli medlem kan du titta på www.sduf.se

SDUF:s uppgifter är att se till döva och hörselskadade barn och ungdomar får samma möjligheter som alla andra i samhället tex skola, fritid, kultur och jobb. Döva och hörselskadade barn och ungdomar ska inte behöva begränsas från olika valmöjligheter för att de använder teckenspråk.

SDUF ordnar också eller skickar deltagare till olika läger för olika åldrar i hela Sverige, Norden, Europa och ibland ute i världen. Läger är en viktig del i SDUF:s arbete för att stärka döva och hörselskadades barn och ungdomars självkänsla och identitet. Här kan du hitta SDUF:s olika lägerverksamhet http://sduf.se/verksamhet/lager/

SDUF har 9 lokala ungdomsklubbar i hela Sverige och en av de heter SDUR som ligger i Stockholms län. Skillnaden är att SDUF är för hela Sverige och SDUR är bara för Stockholm.

SDUR står för Stockholms Dövas Ungdomsråd och det är en förening för döva och hörselskadade barn och ungdomar mellan 6-31 år. SDUR ser till döva och hörselskadade barn och ungdomars rättigheter i Stockholm. SDUR ordnar också läger, lovverksamhet, kurser och andra aktiviteter för barn och ungdomar i Stockholm, efter deras önskemål. Om du vill veta mer om SDUR, här hittar du www.sdur.se

SDUR har en teckenspråkig fritidsgård och det heter DUKiS. DUKiS står för Dövas Ungdomsklubb i Stockholm. Det finns en föreståndare och två fritidsledare som jobbar på ungdomsgården DUKiS. Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar är välkomna att komma dit efter skolan eller efter jobbet. Åldersgruppen för DUKiS är 6-30 år.

Hoppas här hjälper dig att förstå skillnaden mellan SDUF och SDUR?:) Annars är du välkommen att kontakta oss igen. Hör gärna av dig om du har fler frågor!

Ta hand om dig! /BOUJT

FRÅGA: Vem är du?

SVAR: Hej! Tack för din fråga! Du frågar “Vem är du”? Jag är en syssnare som svarar på din fråga. En syssnare är en som jobbar ideellt (frivilligt och utan lön) och ger stöd till döva och hörselskadade barn och ungdomar mellan 7-21 år i hela Sverige. Vi kallas för syssnare för att vi lyssnar med synen och inte med öronen! Vi är totalt 20 styckna utbildade syssnare som jobbar ideellt för BOUJT och alla vi är döva eller hörselskadade. Vi syssnare turas om att sitta i chatten och svara på mejl och frågelådan. Chatten har både text-och videochatt som en själv kan välja hur en vill prata med oss. Det finns även bilder med namn på oss så en kan välja vem en vill prata med. Våra öppettider för chatten är tisdagar och torsdagar klockan 18:30 till 20:30, under chatten är vi alltid två syssnare som jobbar och finns där för att syssna (lyssna med synen) och svara på alla möjliga frågor. Barnen och ungdomarna som tar kontakt med oss är anonyma och vi har tystnadsplikt, det betyder att vi inte berättar för andra att de tagit kontakt med oss.

Hoppas du är nöjd med svaret och här hittar du mer information om vad en syssnare gör och hur en kan bli syssnare hos oss: https://boujt.se/vad-ar-en-syssnare/

Du är alltid välkommen att fråga oss om du har fler funderingar eller frågor. Ta hand om dig!

Kramar/ BOUJT

FRÅGA: Hej! Jag är rädd att åka på barnläger… Jag vill inte göra det. Jag är rädd. Jag gråter hela tiden och jag saknar mina föräldrar. Jag vill aldrig åka på barnläger.

SVAR: Hej!

Så modigt och bra av dig att ta kontakt med oss!

Jag vill kolla om jag har förstått rätt – du vill inte åka på barnläger och du är både rädd och ledsen. Jag uppfattar dig också att du har varit på barnlägret förut och du var ledsen eftersom du saknade dina föräldrar och det är därför du inte vill åka igen. Stämmer det?

Jag förstår om du tycker det inte är roligt att åka dit när du inte vill. Du har också rätt att säga vad du tycker om att åka på barnläger. Har du pratat med dina föräldrar om hur du känner dig inför att åka på barnlägret och hur du har mått när du var på lägret sist? Kanske kan det kännas bättre när du har lättat dina känslor? Det är också föräldrars ansvar att ta dina känslor på allvar. Förhoppningsvis kan ni lösa detta på ett sätt så att det blir bra för dig. Vad tror du om att prova prata med dina föräldrar? Om det känns för jobbigt kanske det finns någon annan vuxen i din omgivning du kan prata med – t.ex. en kompis föräldrar, en lärare eller skolkuratorn?

Du är jättevälkommen tillbaka att kontakta oss igen och vi finns här!

Ta hand om dig

Bamsekramar / BOUJT

FRÅGA: Hej, jag går i gymnasiet första året och det är så här att jag har en vän som alltid jämt pratar i telefon med en annan vän hon har. Varje lunchrast sitter vi två och hon pratar i telefon medan jag sitter tyst och äter. Jag försöker alltid komma på ett samtalsämne att prata om. Jag försöker vara social även om jag är blyg och inte riktigt pratsam person. Nu känner jag bara utanför och oviktig för henne. Jag har i alla fall den andra vän i min klass, henne kan man prata med, men hon håller också på med mobilen. Vad ska jag göra? Ska jag säga sanningen för henne om hur det känns för mig? Fast jag är lite rädd att vi ska bli osams på grund av det? Jag har i alla fall hörselnedsättning medan jag går i en helt vanlig klass, som alla kan höra, helt normala. Tack för dina tips och svar.

SVAR: Hejsan!

Vad bra att du skriver hit med dina funderingar. Naturligtvis är det tråkigt att sitta framför någon som bara pysslar med sin telefon. Mobiltelefonen är numera en naturlig del av ens vardag. Den finns med överallt och ibland är en omedveten om hur mycket den tar över. Eftersom en kan vilja hålla sig uppdaterad och inte missa någonting, kan en bli beroende av sin telefon.Det kan absolut vara värt att ta upp med dina vänner om hur du upplever det, och att du gärna skulle vilja att ni umgås. Förhoppningsvis hade de inte förstått det själva och får sig en tankeställare.

Du skriver också att du är blyg och inte alltid pratsam. Det du beskriver är inte alls ovanligt, och alla har nog varit där då och då. Blyghet och osäkerhet är dessutom något som andra inte alltid ser. Samtalsämnen kan bland annat handla om vad ni ska göra i helgen eller att berätta om något som har hänt er på senaste tiden. Har du kanske läst något spännande i nyheterna som du vill prata om? Vad är dina vänners intressen? Fråga dem om dem.

På umo.se finns många bra tips: https://http://www.umo.se/jag/sjalvkansla-och-blyghet/blyghet/

Men det är viktigt att komma ihåg är att det inte är fel att vara blyg. Det kan ha sina fördelar, till exempel kan en bli bra på att lyssna och märka hur andra mår. Många upplever att en blir mindre blyg med åren, eller att det till och med försvinner helt till slut.

Hoppas du har fått lite svar på dina funderingar, och lycka till!

Kram!